Att bli bäst

Idag blev jag återigen påmind om hur långt det är till toppen - till att bli sådär riktigt ruskigt duktig. Har jobbat på ridskolan nu på kvällen, red en av ponnyerna innan lektionerna startade och sedan hade både mina grupper voltige. Så otroligt modiga och duktiga elever jag har! Och sedan var det min tur att svettas i sadeln lite på dressyrspecialen där jag brukar rida med. Satte mig denna gång på Viggo som är en liten häst i storleken men desto mer häst att rida och så rolig! 
 
 
Men som sagt, vad man inser att det är såå lång väg att gå. Vi fick i uppgift att galoppera på olika volter och rakrikta hästarna däremellan - det låter så enkelt - men ack så svårt! Du ska hålla galoppen, men det får inte gå för fort heller. Volten får inte bli för stor men heller inte för liten, hästen ska vara mellan hjälperna och gå i form, du ska sitta ner med rumpan klistrad som ett frimärke mot sadeln helst, trampa ner hälarna hela tiden men samtidigt driva, stilla med händerna i en korrekt handställning så du inte stör hästen, glöm inte halvhalterna och så måste du samla upp hästen inför svängarna och så igen inte tappa galoppen. Och så byta till rätt galopp mellan volterna! Tänk vilken sport vi håller på med egentligen. Att det tar så otroligt många år att bli riktigt duktigt, men samtidigt är du aldrig duktig nog för du kan alltid bli bättre. Ridsport är verkligen inte sport för mesar - det är en sport för kämpar som inte ger upp utan som kämpar till sista svettdroppen för att ständigt bli en bättre ryttare!
 
Vardag och övrigt | |
#1 - - Fanny:

Det är ju en väldigt krävande sport, man kan inte tro det egentligen. Det är ju inte direkt bara att sitta upp och åka häst ett helt ridpass!

Svar: Nej, exakt! Men många som aldrig har testat tror det är ganska lätt - tills de får testa!
Fru Strandh

Upp