Fru Strandh

Att orka...

Hej igen världen. Ni får ursäkta att det inte blir uppdateringar varje dag, jag orkar helt enkelt inte. Jag har haft så mycket att göra, så många bollar i luften och framförallt så mycket på min mentala "att-göra-lista" senaste månaden. Jag har varit så trött emellanåt och nästan lite "borta" i huvudet. Jag har kunnat sitta i ett rum men inte känna mig närvarande. Jag har känt mig riktigt virrig och inte riktigt kunnat hålla koll på saker. Det känns som att min hjärna inte har hängt med. Därför har jag valt sen i söndags att börja ta det lite lugnare under en period, att hålla fokus på bara jobbet och hästen. Och såklart att ha tid hemma med min man. Kommer sannolikt att tacka nej till diverse extra aktiviteter framöver, och om ni undrar varför så har ni svaret i detta inlägget. Det har bara blivit för mycket på en gång och jag behöver lugna ner mig mentalt. Det är inte egentligen att jag drunknar i saker att göra, men det blir liksom för många grejer att hålla koll på så jag blir jättestressad. Antar att jag är ganska känslig för stress och att ha för mycket i huvudet. Jag tar ju väldigt lätt på mig alla andras problem också, plus mina egna. 

Sen sa min man en sak igår också som fastnade i huvudet. Att det blir som att jag har så mycket fokus med hästen på att komma framåt med träningen och utvecklas, att jag glömmer att ha roligt på vägen. Och det är ju sant, senaste tiden har det mest varit press att ha egen häst. Det ska ju vara roligt, det är ju därför jag håller på med hästar och det är därför jag också har gjort det till mitt yrkesval. Så jag tänker släppa på kraven lite, kraven jag har på mig själv. Skulle det inte gå att rida lektioner på Queenie i höst så får jag väl helt enkelt fortsätta rida på lektionshäst, det är inte hela världen. En vacker dag kommer jag att kunna träna med henne, rida ut på långa uteritter och kanske tävla i hoppning. Det dagen är bara inte idag, jag får acceptera att jag har köpt en häst som är lite nervig, känslig och het emellanåt. Det är ju i alla fall den typen av hästar jag vanligtvis tycker bäst om att jobba med så jag har ju valt rätt häst. Det var bara lite svårare och tog lite längre tid än jag räknat med. Igår kom jag till stallet en kort stund (ja, Queenies träning har blivit lite försummad ett par dagar eftersom jag inte har orkat) men hon bara vägrade komma in. Hon ville inte vara nära mig i hagen. Antagligen kände hon så tydligt av min stress att hon inte ville komma i närheten av mig. Det var verkligen en ögonöppnare för mig och det var där någonstans jag insåg att jag måste tagga ner. Jag vet ju att man inte ska vara stressad när man hanterar hästar för de känner ju av det så väl. Man måste lägga bort de känslorna och fokusera på här och nu. Det är det som är så bra med hästar, det blir som någon slags terapi.
 
Så Queenie fick stanna i hagen och jag gjorde ett nytt försöka att få in henne i morse, då gick det bättre. Hovslagaren kom och skodde henne, sedan blev det ett pass med tömkörning i paddocken. Jag testade att tömköra med hackamore och det funkade fint, även om hon hade lite svårt att förstå i början. Men efter ett tag gick hon lika fint med det som med vanligt bett. Tänker att eftersom hon ändå är söndersliten i munnen sen hon ridits på Irland så kanske bettlöst är räddningen för oss, kanske att hon lyssnar bättre på det när hon vill dra iväg i full galopp. Vi får väl se helt enkelt, jag kommer testa mig fram. Utan någon press från att vi måste komma framåt i träningen så fort som möjligt, det får ta den tid det tar. Och jag ska ta det lugnt under tiden.