Bakskygg

Idag har jag tränat Queenie på att stå i gången en stund, ska försöka ta korta stunder när det är lugnt i stallet och berömma mycket. Har även upptäckt att spolspiltan verkar funka fint för henne, den är lite mer avskilt och skulle hon börja backa så tror jag väggen stoppar henne innan trycket i grimman blir så stort att hon blir rädd. Sen red jag en stund, longerade kort innan jag satt upp och körde lite skritt och trav men började ställa lite mer krav i skritten. Allt gick jättebra, till och med sadeln som hamnade snett kunde jag rätta till försiktigt efter jag satt upp. Hon är tydligen duktig på att blåsa upp magen märkte jag, haha! Men sen mot slutet av vårt korta pass när jag skulle skritta av gav jag henne lite längre tyglar än jag vågat tidigare och plötsligt blev hon rädd för något och for iväg. Som tur var lyckades jag korta upp tyglarna snabbt men jag märkte att hon även blev rädd av min rörelse i sadeln. Hon är alltså aningen bakskygg vid ridning. Säljaren hade faktiskt berättat detta för mig att hon var bakskygg när hon kom från Irland, men hon hade också sagt att det hade försvunnit efter ett tag. Jag märkte knappt något av det på provridningen, så jag hoppas att det försvinner i takt med att hon kommer ihåg och vi lär känna varandra mer. Och självklart med träning! Kan nog bli aktuellt med en kurs i toleransträning/miljöträning framöver. Men tankarna börjar ju gå i huvudet... Vad har hon varit med om egentligen? Hur tuffa har de varit mot henne eftersom hon är så försiktig och stundtals rädd? Hur skulle hon reagera på ett spö, sporrar eller ens ett ländtäcke på vintern? Återstår att se helt enkelt... Det som känns mest trist är att hon kanske aldrig blir en häst jag kan slänga upp en och annan färskare ryttare på. Hon kanske helt enkelt är för känslig. Men det får tiden utvisa, jag måste ju tänka på att jag precis har börjat rida henne. I övrigt har jag som många vet ingenting emot lite utmaningar och träning, det är bara roligt. 

Vardag och övrigt | |
#1 - - Emma:

Grejade med en häst en gång som var otroligt bakskygg. Du kunde inte ens tänka dig att borsta svansen på honom... Men med enormt mycket träning så försvann det nästan helt. Enda som jag vet är kvar idag är att han kan få för sig att sticka om han hör något bakom sig i skogen.. Annars absolut coollugn.
Han hade inte varit med om något hemskt alls, utan var bara osäker i sig själv. Så dra inte parallellen att hon haft det dåligt för att hon är bakskygg.

Svar: Så roligt att höra att det gick att träna bort! :) Hoppas att jag lyckas med det också! Anledningen till att jag drar den parellellen är att hon har gått Hunting på Irland, tittade på lite videos därifrån och de är rätt tuffa mot hästarna och spöglada om hästarna inte hoppar. Det hon reagerar mer på miljö m.m. är dessutom häftiga rörelser från människor. :/ Men jag kan såklart inte veta säkert om hon är född bakskygg eller "tränad" till det.
Fru Strandh

Upp