Tillbaka till steg noll... Eller?

Livet med hästar går inte alltid exakt som man har tänkt sig... Det är djur med instinkter och egen vilja, det är inga maskiner som vi kan tvinga till att alltid göra exakt som vi vill. Igår blev jag påmind om det på ett ganska nedslående sätt och tänkte skriva ett lite halvirriterat inlägg igår om hur dåligt det hade gått med Queenie. Sen fick jag inte tid över till det och min älskade Daniel peppade mig att åka till stallet och i alla fall göra något med henne idag efter gårdagens tuffa bakslag, och det var nog bra. Fick med mig en bättre känsla hem idag och tror våra problem kommer gå att få ordning på.
 
Efter två fantastiskt bra pass med lite hoppning i lördags och en pålle som skötte sig exemplariskt på uteritt ensam i måndags blir man lätt lite övermodig. Jag tänkte rida ett pass dressyr i paddocken och det började jättefint i skrittarbetet. Men... Sen slog den där bakskyggheten till igen, när jag skulle trava och börjar rida lätt blir hon jätterädd och sticker iväg. Hon skenade inte (i sken går det inte alls att kontrollera en häst alls - den springer bara rakt fram - och de flesta som säger att de har suttit på en skenande häst har troligen inte gjort det) men hon stack iväg. Jag lyckades svänga runt henne på lite volter och undvika staketet men fick inte stopp på henne förrän efter en bra stund. Blev såå rädd att hon antingen skulle springa in i staketet eller försöka hoppa över det och fara iväg utanför paddocken. När jag väl hade lyckats lugna ner henne ville jag testa trav igen för att inte avsluta passet dåligt, men trots att jag var ännu mer försiktig blev hon rädd igen och samma sak upprepades. Hon försöker alltså fly från MIG som sitter uppe på henne. Hade känts tusen gånger lättare om det bara var en soptunna som var läskig liksom... Eller vatten, eller en transport, eller vad som helst. Hur som helst var det verkligen inte roligt andra gången, och jag beslöt att hoppa av och låta henne springa lös i paddocken för att bli av med överskottsenergi.
 
Hade alltså världens sämsta känsla efter det passet. I vanliga fall när det går dåligt med hästarna blir jag sur i någon timma eller så, sedan släpper det och nästa dag är jag superpeppad på att fortsätta kämpa och göra bättre ifrån mig. Motgångar driver mig till att bevisa för mig själv och andra att jag klarar det i alla fall. Jag är inte en sådan som ger upp, jag är inte en sådan som slutar kämpa, jag fortsätter tills jag lyckats. Jag vet att det mesta går med mycket träning, tid och tålamod. Mycket envishet kombinerat med blod, svett och tårar för att komma dit man vill.
 
Men aldrig kunde jag ana att jag skulle ta det så mycket mer personligt när det går dåligt med MIN egen häst. Den där besvikelsen efter passet satt kvar ett helt dygn - aldrig hänt förut - och som sagt var det min underbara man som peppade mig att åka ut till stallet och hitta på något med henne. Inte ville jag hoppa upp igen inte... Så idag blev det lite träning från marken i Natural Horsemanship-anda. Löslongering, träna infångning, träna att hon ska följa efter mig och stanna när jag stannar, backa när jag backar. Och så viktigast av att har jag börjat försöka träna bort rädslan hon har. Stod och klappade på rumpan överallt, först lite försiktigt och sedan lite mer ordentligt. Kunde så småningom lägga änden på mitt extra långa grimskaft över rumpan och dra runt det lite, slänga lite med det liksom. Sådana grejer, och om hon backar bort i ett försök att fly så fortsätter jag lugnt ändå tills hon accepterar det. Jag tror det får bli såhär ett tag framöver, träna mycket på att hon inte ska bli rädd och motionera från marken så inte jag sitter på om hon sticker. Som det kändes igår vill jag inte hoppa upp direkt igen. Sadeln ska ses över och stoppas om ifall det kan vara den som påverkar också samt att jag har kontaktat en tränare för att få lite extra hjälp. Jag vet att också detta kommer att gå att få ordning på, men jag vill ändå dela med mig att mina känslor och tankar för att visa att livet med hästar verkligen inte alltid är en dans på rosor. Godnatt alla fina läsare!
 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Bakskygg, Diplomerad Hästskötare, Djurträning, Häst, Hästträning, Irländsk Sporthäst, NH, Natural Horsemanship, Queenie, Toleransträning | |
Upp