En vecka som hästägare

Nu har jag ägt Queenie i en vecka och jag tror att det börjar sjunka in lite grann. Känslan har fortfarande varit att det känns väldigt overkligt och att jag inte riktigt har fattat det, men lite mer förstår jag nog nu att jag har en egen häst. Ansvaret känner man verkligen av, nu är det verkligen upp till mig att se till att hon har det bra. Och det är mycket som behöver fixas, imorgon kommer hovslagaren tidigt på morgonen. Förhoppningsvis har veterinären tid att komma senare under dagen (kommer troligt få ta ledigt hela dagen med det får det vara värt) och kan både vaccinera henne, göra tandkoll och dra ut vargtanden hon har, samt ID-kontrollera henne så hon kan registreras i Sverige. Jag håller tummarna för att allt detta går att få till på en och samma dag, och samtidigt att Queenie ska orka med så det inte blir för mycket för henne. Men vore så skönt att få allt överstökat, så kan jag fokusera på hennes träning sen och att hitta en bra sadel. 

Samtidigt som det känns overkligt, så finns där andra känslor också. Emellanåt ett riktigt lyckorus när jag står och tänker på att hon är min, och hur kul vi kommer kunna ha ihop. Och ibland när allt inte riktigt går precis som jag hade tänkt, så undrar en liten del av mig vad jag gett mig in på och om jag kommer klara av henne. Det är ju ändå ett litet projekt jag har köpt mig, även om det inte är en "problemhäst" som en del kallar det. Hon har varit lite svårare i hanteringen än jag väntade mig, men det kan också bero på miljöbytet bara så vi får väl se hur hon är om ett tag. Igår blev det ju en ny förändring i miljön för då släppte vi ihop henne med tre andra hästar i stallets lösdrift. Stackarn, hon hade ju precis vant sig vid sin lilla hage och boxen hon stått i, så det är nog inte så lätt för henne. Hon blev i alla fall bra kompis med de andra hästarna fort så det var ju skönt, men idag när jag skulle ha in henne ville hon inte riktigt lämna dem, haha...
 
Den sista känslan, som jag inte riktigt hade väntat mig att känna - är att det känns väldigt naturligt. Det känns lite som att jag nästan haft häst hela livet. Det är liksom inte jobbigt att åka till stallet varje dag, jag längtar dit. Stallsysslorna går fort och smidigt, jag håller koll på hästen och om något förändras i beteende eller i kroppen. Som om jag aldrig hade gjort annat. Fast det är väl detta jag har förberett mig för under en ganska stor del av mitt liv, målet att få ha en alldeles egen häst. Men jag har ändå förberett mig på det "värsta", att allt kommer bli svindyrt och det kommer ta precis all ledig tid. För att vara beredd liksom. Men så är det inte, inte än så länge i alla fall... Vi får väl se vad veterinärräkningen går på efter imorgon, haha!
 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Hovslagare, Häst, Irländsk Sporthäst, Queenie, Skimmel, Veterinär | |
Upp