Livsuppdatering

Nu kommer ett sånt där långt inlägg som får sammanfatta flera dagar och jag tänkte väl framförallt berätta lite om läget med Queenie. Men först lite kort om läget med mig - jag mår överlag bra och är inte riktigt lika stressad längre. Men ibland slår det liksom tillbaka och blir för mycket i huvudet och då är jag tvungen att tagga ner lite och plocka bort något från mitt schema. Det känns konstigt och överdrivet att jag blir såhär stressad trots att jag inte ens knåpar ihop till en heltidstjänst med mina timmar på ridskolan och som vikarie i kommunen. Men det kanske är en del av det jag blir stressad över? Hur som helst så jobbar jag ständigt på att försöka tagga ner (framförallt mentalt), prioritera rätt saker i livet och försöka ta det lugnt. Samtidigt behöver jag få saker gjorda, för annars blir jag ju stressad av att det inte blir gjort... Usch, ett riktigt pussel det här just nu alltså men jag hoppas det kommer släppa för det sitter nog framförallt i huvudet att jag blir stressad över olika saker i livet. Jag har ju egentligen inte så galet mycket att göra. Eller? Hur ser ett normalt liv ut egentligen, hur mycket har folk att hinna med? 

Med jobbet flyter det på bra i alla fall, och jag kan glatt meddela att jag äntligen har en fast deltidstjänst på Tunarp och det är jag väldigt glad för! Även om det kanske aldrig blir heltid så har jag på papper att jag är fast anställd och det blir lättare att eventuellt köpa hus i framtiden. Ridlektionerna är i full gång och det känns som att veckorna tickar på med stormsteg. Jag har även stalltjänst två dagar i veckan nu och det är än så länge ganska tungt och det går inte så fort, men jag hoppas kunna rappa på takten när kroppen orkar lite mer också. Måste bli bättre på att äta ordentligt med bra mat efter jobbet och efter träning. Vikariejobbet inom kommunen rullar också på som vanligt även om jag kanske börjar tröttna lite. Men det är fortfarande mycket roligare än andra jobb som jag har haft tidigare och det är jag tacksam för.
 
Och hur går det med min lilla häst då? Senaste inlägget när jag skrev om henne meddelade jag att allt började gå riktigt bra och så var det också. Tills för ungefär en och en halv vecka sedan när vi oväntat fick ett rejält bakslag. Queenie hade känts lite spänd dagarna innan men jag skulle rida ett pass med dressyr i paddocken på helgen. Om jag minns rätt så gick det okej i skritten men när jag skulle börja trava var hon väldigt spänd. Och ni vet ju ibland hur man kan tappa tålamodet när man inte riktigt orkar vara snäll och tålmodig längre? Det var det som hände. Jag kan ju ibland tycka att hon är lite fjantig som är så bakskygg men antagligen finns det ju en orsak till det.
 
Hur som helst - jag tappade tålamodet - och kände att nu ska vi minsann se till att träna bort den här bakskyggheten från hästryggen också! Jag använde samma princip som jag gjort från marken, att ta dit något "läskigt" till hästen och sedan om hästen springer iväg lugnt låta det vara kvar tills hästen stannar och coolar ner sig. Det borde jag inte ha gjort från hästryggen utan någon som höll i kan jag säga... Jag la bara min hand på hennes bakdel snett bakom sadeln och försökte hålla kvar den där medan hon försökte springa ifrån den. I efterhand känns det ju som det absolut dummaste jag någonsin har gjort. Vad tänkte jag med egentligen!? Men just innan kändes det som en hyfsat smart idé, typ "hon måste ju lära sig att jag inte är farlig".
 
Men Queenie fick till slut fullständig panik av min hand och att jag kom lite ur balans, blev helt okontaktbar och drog i full galopp genom paddock för att sedan hoppa över staketet med mig på. Ur balans som jag redan var så flög jag av strax efter språnget när hon väjde för nästa staket. Inte en jätterolig åktur, men som tur var landade jag på fötterna helt oskadd fortfarande hållades i tyglarna. Usch, vilken besvikelse nu när det äntligen kändes som vi hade börjat komma igång... Jag grät bittra tårar medan jag ledde runt Queenie för att lugna ner henne. Och jag hade en snäll stallkompis där som hjälpte mig upp igen en stund senare och bara ledde runt mig i skritt på ridbanan. Det kändes som att Queenie skulle explodera och rusa iväg igen när som helst. Och sedan den dagen har jag faktiskt inte hoppat upp på henne igen.
 
Och nu vill jag inte att alla mina nära och kära ska bli rädda när jag berättar detta för jag håller ju verkligen på med något jag älskar. Skulle jag skada mig när jag håller på med hästarna så är det ändå värt varenda sekund för jag vet att Gud har skapat mig för detta. Men ja, det kommer till en gräns när hästhanteringen blir farlig och den gränsen är enligt min mening passerad inom just ridningen med Queenie. Jag hade ingen som helst kontroll och jag kan bara tacka Gud för att hon faktiskt hoppade över staketet istället för att dra rätt igenom. Och för att nästa tråd var stängd och att hon valde att stanna istället för att hoppa över den med. Och att jag lyckades landa på fötterna (igen, precis som min senaste ofrivilliga avsittning för ett halvår sedan). Efter den där åkturen kände jag mig ganska uppgiven och började fundera på att sälja henne faktiskt. Uppenbarligen har vi ju stora problem och kanske är jag inte duktig nog att få ordning på henne. Så efter detta tog jag kontakt med en tränare inom Natural Horsemanship som jag har tränat för tidigare.
 
Några dagar senare tog jag en stor dos mod till mig, lånade en transport, lastade på Queenie och körde henne bort till tränaren. Första gången jag kört släp överhuvudtaget - någonsin! Men jag hade väl kommit till någon punkt där jag desperat efter hjälp bara tänkte att nu får det liksom bära eller brista. Och visst fick vi hjälp! Så nu är vi på banan igen, dock inte med ridningen ännu utan med massor av övningar från marken. Jag ska kunna flytta Queenie precis vart jag vill och hon ska lyssna på mig, jag ska träna bort bakskyggheten på olika sätt och jag ska lära henne att stå still vid uppsittningspallen. Och genom allt detta hoppas jag också att hon ska börja lita på mig fullt ut och att jag ska lära mig att läsa av henne och vad hon klarar eller inte. Jag hinner inte skriva med om övningarna i detalj nu, kanske en annan gång, men det går bra i alla fall. Idag var hon jätteduktig!
 
Och sen när jag har gjort min "läxa" med Queenie och känner att alla övningarna fungerar bra, då ska vi tillbaka igen och förhoppningsvis kommer allt gå bra den dagen då det är dags att börja rida igen. Jag har bestämt för att verkligen ge detta en chans för jag vet att detta är en duktig tränare, så jag kommer följa hennes råd och jag hoppas och tror att det kommer fungera så jag slipper sälja min fina häst. Godnatt på er alla och ursäkta ett lite långt inlägg - men nu vet ni läget i alla fall. Återkommer med uppdateringar!
 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Häst, Hästar, Hästproblem, Irländsk Sporthäst, NH, Natural Horsemanship, Projekt, Queenie, Skimmel | |
Upp