Att tömköra med sadel...

Ja, det var inte det lättaste men nu har jag testat i alla fall - om du vill veta hur det gick får du spana in min senaste stallvlogg som är alldeles dagsfärsk! Otroligt att jag faktiskt lyckades både spela in, redigera och publicera den idag. Håll till godo!
 
 
I övrigt har det också varit en bra dag, haft stallskötseln på Tunarp och hann ut till Queenie medan det var ljust ute. Så skönt att kunna träna innan det blir mörkt liksom. Hann även en sväng till återvinningen för att slänga lite skräp och nu på kvällen har jag ordnat med denna vloggen och spelat lite dataspel. Godnatt världen!
 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Bakskygg, Fru Strand, Fru Strandh, Häst, Hästträning, Irländsk Sporthäst, Queenie, Skimmel, Snö, Tömkörning, Vinterpäls, Vlogg, Youtube, vinter | | Kommentera |

Sadelträning

Ja, nu är träningen igång igen och jag har fått instruktion av min tränare att låta Queenie ha på sadeln så ofta som möjligt när jag tränar och med stigbyglarna nere så hon vänjer sig vid det ännu mer. I lördags blev det lite vanlig tömkörning och igår tog vi en promenad med sadeln på. Hon är jättesnäll att ut och gå med och verkade inte bry sig särskilt mycket om sadeln. Självklart vet jag att man annars inte ska ha stigbyglarna hängandes nere, men nu är det ju i träningssyfte för att vänja Queenie vid att det dunkar lite mot magen i alla lägen. Daniel var med i stallet och tog bilden på oss när vi alla tre pulsade genom den djupa snön på fältet, bra träning för oss alla! På torsdag blir det antagligen lektion med Queenie igen och ska bli spännande att se hur det går. 

 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Bakskygg, Diplomerad Hästskötare, Häst, Hästproblem, Hästträning, Hästägare, Irländsk Sporthäst, Promenad, Queenie, Skimmel, Snö, Vinterpäls, vinter | | 3 kommentarer |

Uppe i sadeln igen

Efter ett ganska långt uppehåll från försök till att rida Queenie var det idag dags igen. Jag tror att sist jag satt på henne var i november någon gång... Jag fick ju hjälp av min NH-tränare i höstas och allt gick jättebra först men när jag skulle börja träna uppsuttet hemma blev Queenie så spänd igen och jag vågade inte fortsätta. Sen kom vintern och jag som bara har kört hästsläp en gång vill inte ge mig ut på vintervägar med så lite vana att köra häst. Därför kom jag aldrig iväg till den tränaren efter senaste gången i höstas. Jättedumt, jag vet... Allt drog ut på tiden för jag blev obeslutsam i vad som skulle bli nästa steg och sen i december någon gång fick jag en muskelsträckning i ryggen och beslöt därför att ge Queenie vintervila för jag hade så ont. Men nu är jag läkt i ryggen, Queenie är frisk och hel efter lite svullet ben m.m. och har börjat sättas igång. Så nu kände jag att det var dags för ett nytt försök och bokade en lektion med min vanliga tränare på ridskolan istället, dit kan jag nämligen promenera istället för att behöva ta transporten.
 
Jag är så vansinnigt nöjd över lektionen idag med min duktiga lilla häst, hon gör verkligen alltid sitt bästa. Det gick som vanligt rätt bra att promenera till ridskolan trots en del trafik. Väl på plats fick jag hjälp att kolla om sadeln låg okej eftersom det var så länge jag ridit i den och den fick godkänt ändå. Sedan fick jag longera lite så hon skulle "springa av sig" men hon ville knappt trava, haha! Hon hade fokus på typ allt annat än mig just då och ville inte ut på volten ordentligt. Hon som brukar vara så lätt att longera och tömköra numera, eftersom vi har tränat på det såpass mycket. Men jaja, haha... Hon tyckte väl att miljön var lite konstig. Sedan var det dags att liksom börja om med ridningen, och min tränare ville att vi skulle tänka som att hon var en unghäst som skulle ridas in vilket jag tyckte kändes jätteskönt. Att just ta det steg för steg är precis vad både jag och Queenie behöver nu, så det inte går för fort fram. Jag känner ju själv att jag lätt blir spänd eftersom jag vet nu vad som faktiskt kan hända, jag är inte hemskt sugen på en fartfylld tur över något staket igen. Sjukt skönt med ridhus som har fyra väggar alltså!
 
Vi började med att jag hängde på henne från båda sidor, som man gör med unghästar. Vi gick några steg, gjorde halt, gick några steg igen, hoppade av och började om och så vidare. När vi hade gjort det några gånger fick jag sätta mig i sadeln något framåtlutad och så gjorde vi samma sak där, några steg i skritt på en liten volt och sedan halt. Jag som satt där uppe gav inga direkta hjälper mer än med rösten. Min tränare höll i hela tiden och hennes sambo (också stallchef) var med som assistans att ta bort pallen och så. När vi hade skrittat så ett tag hoppade jag förstiktigt av och så gjorde vi samma sak en gång till. Queenie var hyfsat lugn och spände bara till sig emellanåt men det hände inget mer liksom. Jag skulle också se till att hon hade halsen ställd in mot mig när jag satt upp så att hon såg vad jag gjorde hela tiden. Tror absolut Queenie gjorde sitt allra bästa och hon vill verkligen vara till lags, det är bara att rädslan blockerar henne ibland... Kändes så väldigt skönt att kunna ta det lugnt i alla fall och att ha så god hjälp av kunniga hästmänniskor när min egen erfarenhet inte räcker till. Sedan måste jag bara påminna mig själva om att andas också, haha! Planen är att fortsätta såhär framöver och ta det i Queenies takt så får vi se hur det går. Väldigt skönt att vara igång igen och det känns som att en stor sten har lättat från mig att det gick så bra, hurra! 
 
Hästar och ridning, Vardag och övrigt | Bakskygg, Falbygdens Ridcenter, Häst, Hästträning, Irländsk Sporthäst, Queenie, Skimmel, Träning | | Kommentera |
Upp