Fru Strandh

Terränghoppning
Just nu är jag så otroligt peppad på att börja träna terräng i framtiden ska ni veta! Jag har alltid tänkt att terräng är en kombination av det bästa inom ridningen - att hoppa och att galoppera ute i naturen. Jag har under min uppväxt inte haft mycket möjligheter att träna terrräng utan mer bara hoppat enstaka små terränghinder vid ett fåtal tillfällen. Sedan jag började jobba på Tunarp för 2,5 år sedan har jag fått möjlighet att rida både vår lilla och vår stora terrängbana vid några tillfällen. För varje gång har suget att börja träna mer växt, det är ju verkligen skräckblandad förtjusning för jag har respekt för fasta hinder men samtidigt är det så fantastiskt roligt och en sådan härlig frihetskänsla. 
I lördags gick terrängdelen av fälttävlans-VM på tv, jag och en kompis satt bänkade hemma hos henne hela kvällen och följde tävlingen. Den avgörande hoppningen går av stapeln idag och jag tror att den skulle sändas så jag kan kolla i efterhand. Igår hängde jag med en kompis från stallet när hon skulle på terrängträning med sin häst. Jag agerade lite hästskötare och filmade åt henne och det var så roligt! Blev så taggad på att komma igång ännu mer med Queenie och sedan ta med henne dit också. Många av hindren vad små, inte särskilt tittiga och kändes jättebra att börja med. Så ni förstår kanske att jag är lite extra sugen just nu, och tyckte då det passade bra att visa lite bilder från i våras på Tunarp.
Detta är bilder på vår nya ponny Cocos som jag testade på terrängbana innan han började gå lektioner, eleverna som kommer på sommarläger brukar ju hoppa terräng så vi behövde veta att han funkade till det. Jag gav mig ut på stora terrängbanan ihop med några kollegor och vi hoppade bara några få olika hinder men han skötte helt strålande detta passet! Det var nog efter detta tillfället som jag kände att jag ville börja träna terräng med Queenie egentligen. Här kommer en liten bildbomb nedan, min absoluta favorit är sista bilden som redan finns i min header här på bloggen om ni sveper åt sidan. Kolla in hur noga Cocos är med båda bakben och framben i de flesta sprången! Visst är han söt också?
Alla dessa bilderna är fotade av min kollega Sarah Augustsson och får inte kopieras eller spridas på något sätt.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Lektion och uteritt med Queenie
Alltså ni förstår inte hur glad och lycklig jag är över att det går så bra med Queenie just nu! Hon har varit så lugn och duktig i ridningen det senaste, allting går verkligen framåt nu. Igår fick jag hjälp av en kompis att gå med första varven när jag red i paddocken, sedan släppte hon Queenie och jag red själv en stund och jobbade lite med att flytta för skänkeln.
Under tiden sadlade min kompis sin häst och sen red vi iväg på vad som skulle bli en kort tur bara nedför vägen utanför stallet. Men det gick så galet bra och Queenie kändes så lugn så det slutade med att vi tog en dubbelt så lång tur som planertat. Queenie var så duktig hela tiden och jag fick lite fina bilder från en annan stallkompis som dök upp längs vägen. Kvalitén kanske inte är den bästa men man ser hur glada vi är i alla fall!
Vi skrittade bara visserligen, men jag är så galet glad att bara kunna rida ut utan ledare. Det är för mig jättestora framsteg och framförallt att Queenie känns så lugn under ryttare nu vilket hon inte har varit tidigare. På bilden ovan tycker jag hon ser ut som en tjock C-ponny med ovårdad man, haha!
Men hon är bra fin min lilla häst ändå, trots tjock mage som ska jobbas bort och en busig man som gärna står åt alla håll vissa dagar. I torsdags red vi även lektion för min tränare, första lektionen sedan i april när hon blev halt. Eftersom hon inte är fullt igång ännu så bokade jag en kortare lektion med mycket skrittjobb och bara ett par långsidor i trav. Men det var riktigt nyttigt för Queenie, vi tränade mycket att flytta för skänkeln vilket hon har tyckt varit svårt. På Irland rids hästarna oftast inte mycket i dressyr och när hon kom till Sverige förstod hon i princip inte sidförande skänkel alls. Säljaren hade påbörjat jobbet lite och jag har fortsatt men senaste veckan har det verkligen börjat lossna liksom. Igår var hon mycket lättare att flytta än tidigare och förstod direkt, jag tror det kan bero att vi repeterade det så många gånger i torsdags. Jättehärligt!
Duktig Queenie!
Dags för en liten uppdatering igen och nu tänkte jag fokusera på min underbara lilla häst Queenie. Jag har inte så mycket annat att berätta om ändå, vardagen är igång och jag jobbar på. Varvar jobbet med tid i stallet och kyrkan, att umgås med min man och vänner - i helgen var vi också nere på västkusten och hälsade på min familj och firade lite födelsedagar. Det var mysigt att få träffa delar av familjen igen och vi hade lite kalas hemma hos min syster i hennes nya lägenhet. Fick även jättefina presenter (hästsaker såklart) som jag kommer visa i en haul på youtube framöver. 
En smutsig men nöjd Queenie med sin ponnykompis...
Queenie sköter sig fantastiskt bra nu när jag sätter igång henne och vi gör stora framsteg tillsammans. Jag har börjat rida henne kanske ett par dagar i veckan, resten av tiden blir det promenader eller något annat. Jag börjar alltid ridpassen med att ha en medhjälpare som ledare ifall Queenie skulle bli rädd så jag får hjälp att få stopp på henne. Men allt eftersom det har gått bättre och jag känt att min häst faktiskt är lugn och inte rädd så har vi kunnat koppla bort longerlinan som ledaren håller i. Precis så som vi gick tillväga i våras när vi red in Queenie på nytt.
Jag tror det är typ de tre senaste ridturerna som jag har kunnat avsluta med att rida själv i paddocken. Vi har även börjat ta oss utanför paddocken med målet att jag snart ska kunna rida ut utan att ha ledare med. I lördags till exempel tog vi en skrittur på vägen utanför stallet, efteråt gick vi in i paddocken och det kändes så lugnt och bra att jag bad ledaren koppla bort longerlinan och sedan red jag själv i flera minuter. Vi skrittade över bommar och tog även några steg i trav vilket gick jättebra. Det låter säkert jättefuttigt för de flesta av er som läser, men för mig som har kämpat med den här hästen i över ett år nu så är det enorma framsteg att känna att hon är såpass lugn och litar på mig på ett helt annat sätt nu. Hon är liksom inte rädd för mig när jag sitter uppe på ryggen längre, jag kan klappa henne ordentligt på halsen utan att hon stelnar till i rädsla och vill fly. Jag är jätteglad och känner att motivationen till att träna börjar komma tillbaka! Ikväll ska jag rida igen, imorgon blir det en promenad ner till ridhuset för lite miljöträning och på torsdag har jag bokat en kort ridlektion där nere som blir mestadels i skritt, men bara för att komma igång ännu mer och få lite input från min tränare. Så roligt och så duktig häst jag har!